torsdag 21 maj 2009

Att städa ur en flyttlåda..

Det kan vara en känslomässig berg-och-dal-bana att rensa ur kartonger som stått i källarn några år.. Har "roat" mig med sånt idag och de tre första lådorna gick bra, massa skrammel bara. Men den fjärde lådan var tung, men inte fysisk tung.. Det kom sig så att den innehöll alla saker som är kvar efter min hund Viggen. Matskål, koppel osv. Fan vad jag saknar dig Viggis!


Blir både glad och ledsen när jag tänker på honom.. Glad för att han funnits i mitt liv, men ledsen att han är borta..
Samma sak är det med nästa grej som jag fann i lådan, en dagbok från vintern 2003-2004 då jag träffade min kompis Fredde. Det är med både glatt och brustet hjärta jag läser om den tiden för Fredde var också en stor glädje i mitt liv, men inte heller han finns längre. :-(

Läste i dagboken om första gången vi la märke till varandra. Jag var på väg till Örebro i lastbilen och pratade med en kompis på kom-radion när någon avbryter oss med kommentaren "Hej på dig söta tjejen, är du singel?". *s* (Lastbilschaufförer vettu..)
Han visade sig iaf vara en kille med världens härligaste personlighet och humor, och han tyckte om mig, på riktigt liksom.., och jag tyckte minst lika mycket om honom.
Har i dagboken skrivit upp en del av sms som jag fick av honom som detta tex

"Elin om du skulle vara min tjej. Så skulle jag lova dej. att du ensam aldrig skulle vara ej. För jag finns alltid där min lilla goa åkar tjej. Kram Kom på den nu. Gullig va."

Jag blev aldrig hans tjej, men jag vart ändå aldrig heller ensam. Han fanns Alltid där, och han var alltid så gullig.. En natt när vi satt i varsin lastbil på varsin sida av en stad och tittade på samma måne så sa han nåt om att månen var så liten att man skulle kunna ta den mellan tummen och pekfingret och plocka ner den. Jag frågade om han inte kunde ta ner den till mig då? Han svarade "Nä jag tänker inte ta ner månen till dig. Nä till dig Elin ska jag ta ner solen. Månen är så kall, du ska ha solen för den är varm.."
Samma natt, fast närmare morgonen och det var dags att sova så fick jag ett sms "Natt och sov gott. Skulle du få tag i mig inatt så släpp för fan inte taget. Min lilla strumpa. Nej Elin menar jag ju."

Han var sån go kille. Han var inte rädd att berätta hur mycket jag betydde för honom och att han tyckte om mig. "-Du Elin. -Ja? -Vet du av en sak? -Vadå? -Jag tycker jättemycket om dig." Och man kände verkligen att det kom från hjärtat.

(bild lånad av lastbilsfoton.se)
Nu finns han inte mer.
Jag är lycklig som fick känna honom men det är tungt att veta att han inte finns längre. Att inte få höra rösten, skrattet, sången, glädjen, värmen igen..

Miss you forever!
Denna är till dig Fredde: Behind blue eyes

/Lill Strumpa

3 kommentarer:

~●Helena Pettersson●~ sa...

*kram*

miaring sa...

Tänk att en liten låda kan väcka så mycket tankar...
kram Mia

ankie sa...

Å vad känslosamt inlägg.
Vet hur du känner, hade (nästan) en likadan vän som inte heller finns mer.
Men sådana vänner finns kvar fast man inte kan höra eller se dem längre.