Fan så sjukt egentligen. Hittade ett gammalt minneskort o satte det i datorn.., o det var gamla bilder på det. Bläddrade igenom det o kom till slut fram till bilder på en väg som leder till huset som jag bodde i med min sons pappa. Och jag blev ledsen! Så sjukt liksom, jag saknade vägen! Och det kändes så sorgligt att veta att jag med största sannolikhet aldrig någonsin mer kommer att åka på den vägen igen..
När jag bodde där o var på väg hem så brukade jag ofta stanna ett ögonblick på ett ställe o bara njuta av vägen framför mig..
Hittade också en bild på något annat jag saknar också i byn där jag bodde. :-) Men hit kommer jag iaf att åka igen, var så säker! hehe Kinna Garn
2 kommentarer:
Det är inte alls sjukt. Man kan visst sakna platser och vissa utsikter! Du får åka dit på utflykt någon gång med lillkillen:) *kram*
Mm..... Ja kanske. :-S Behöver ju inte åka ända fram.
Skicka en kommentar